Vi kan lägga till spekulationen.
Det har varit tuffa år för thaimassagebranschen i Sverige.
Allt började strax före covid, när Skatteverket tillsammans med polisen genomförde en rad razzior mot salonger som påstods betala för lite i skatt. Troligen var detta ett förtäckt sätt att angripa det man misstänkte var trafficking inom branschen – något som det i verkligheten saknades belägg för.
Sedan kom pandemin. Salongerna tappade en majoritet av sina kunder till följd av skrämselpropagandan, och många tvingades stänga. I nästan två år höll detta i sig, och många som klarade sig gjorde det enbart tack vare äldre kunder – som till slut också blev isolerade i sina hem.
Precis när pandemin började släppa, invaderade Ryssland Ukraina. Det i sin tur drev upp inflationen, där den upplevda prisökningen på livsmedel ligger över 25 %. På flera håll i landet har hyror för lokaler och bostäder stigit med mellan 80–120 % på bara tre år. Har man en hyresvärd som "bara" höjt med 20–30 %, får man känna sig lyckligt lottad.
Med inflationen kom också kraftigt höjda priser på thaimassage. Många salonger gick från 400 till 800 kronor över en natt, även om det nu verkar ha stabiliserat sig runt 600. Ändå är det en drastisk ökning. Och man måste ställa sig frågan: Vad är en massage egentligen värd för kunden?
Många salonger levererar inte en massage värd 800 kronor. Om man ändå tar det priset, tappar man kunder – oavsett världsläge. Särskilt när kundernas egna kostnader ökat med 25–50 %, då blir friskvård ofta något man prioriterar bort.
Sedan kom nästa smäll: flera friskvårdsplattformar, som ePassi, valde att blockera alla thaimassager från sina tjänster. Detta efter en artikel som hävdade att någon använt friskvårdsbidrag för att köpa sex. Resultatet blev att även seriösa salonger förlorade en viktig inkomstkälla.
Lägg därtill att regeringen har skärpt inkomstkraven för arbetskraftsinvandring. För många thaimassagesalonger innebär det att det nu är i princip omöjligt att ta in personal från Thailand.
Hos oss har antalet betalande annonsörer sjunkit till en bottennivå. Trycket på annonseringen är lågt, och som ni säkert märkt har trafiken till sidan minskat med 30–40 %. Vi misstänker att allt hänger ihop.
Utan kunder som vill betala 800 kronor för en massage har salongerna inga pengar. Då har de heller inte råd att annonsera. Och utan tillräckligt många besökare på webbplatsen blir det färre bokningar – även om salongerna skulle ha råd att annonsera, är det inte värt investeringen längre.
Vi är troligen ett av få företag i Sverige som inte höjt våra priser under den här perioden. Tyvärr räcker inte det längre.
Men kanske finns det ändå ett svagt ljus i slutet av tunneln.
Inflationen verkar ha stabiliserat sig, och räntorna är på väg ner. Men det kommer att ta tid innan Sverige återfår ekonomisk balans. Just nu håller svenskarna hårt i plånboken, och det syns i all statistik.
Om inget mer oväntat inträffar, kanske vi kan se en vändning om 1–2 år.
Personligen har jag tyckt 400-500kr är ett bra pris på thaimassage, och rimligt för vad de flesta salonger faktiskt levererar. jag har gått till dyrare ställen och fått samma kvalitet som på de ställen som kostat hälften så mycket. vad är då skillnaden förutom att det är dubbelt så dyrt?
jag vill gärna gå på massage en gång i veckan, senaste halvåret har jag gått 1 gång totalt. kombinationen av mindre pengar över och att jag tycker många är för dyra i relation till vad jag faktiskt får.
hade det varit billigare hade jag testat olika salonger tills jag hittat nån jag gillar igen. men med de höga priserna är det inte möjligt. slutresultatet, jag går inte alls. förmodligen precis som alla andra.
med tiden kommer vi förstås tycka att 800kr är det nya 400kr.
personlig spekulation är också att jag inte tror massöserna fått dubbelt så hög lön, det är bara salongerna som dubblat priset.
Det är värdefullt för alla. 
